Hundspondylos: vad det är och hur man hanterar det

Vad är hundspondylos?

Spondylose deformans, det formella namnet för detta tillstånd, är en icke-inflammatorisk degenerativ sjukdom i ryggraden. Kroppen försöker stabilisera ryggraden genom att bilda beniga utväxter som svar på instabilitet eller skador på mellankotskivorna. Dessa sporrar är i huvudsak kroppens sätt att försöka smälta samman kotorna.

Även om spondylos i sig inte är smärtsamt i sig, kan närvaron av dessa beniga broar begränsa rörelsen och, om de påverkar nervrötter, orsaka betydande obehag och neurologiska problem. Det är ett relativt vanligt tillstånd, särskilt hos äldre hundar, och kan påverka alla raser, även om vissa raser är mer predisponerade än andra.

Orsaker och riskfaktorer

Den exakta orsaken till spondylos hos hund är ofta multifaktoriell, som involverar en kombination av genetisk predisposition, åldersrelaterad degeneration och biomekanisk stress. Flera faktorer kan öka en hunds risk att utveckla detta tillstånd:

• Ålder: Äldre hundar är mer benägna att utveckla spondylos på grund av det naturliga slitaget på ryggraden över tiden.
• Ras: Vissa raser, såsom boxare, schäfer, labrador retriever och doberman pinscher, har en högre förekomst av spondylos.
• Genetik: En genetisk komponent misstänks, eftersom vissa familjer inom mottagliga raser är mer benägna att utveckla tillståndet.
• Trauma: Tidigare ryggradsskador eller upprepad stress kan bidra till utvecklingen av spondylos.
• Fetma: Övervikt lägger ytterligare belastning på ryggraden, vilket kan påskynda den degenerativa processen.

Att känna igen symptomen

Symtomen på hundspondylos kan variera beroende på svårighetsgraden och placeringen av bensporrarna. Vissa hundar kanske inte visar några tydliga tecken, medan andra kan uppleva betydande smärta och rörlighetsproblem. Vanliga symtom inkluderar:

• Stelhet: En ovilja att röra sig, särskilt efter vila.
• Smärta: Smärta i rygg eller nacke, som kan förvärras av beröring eller rörelse.
• Reducerat rörelseomfång: Svårighet att böja, vrida eller hoppa.
• Hälta: Halta eller svaghet i bakbenen.
• Förändringar i hållning: En krökt rygg eller stel gång.
• Muskelspasmer: Spänning av musklerna längs ryggraden.
• Inkontinens: I svåra fall, om sporrarna komprimerar nerver som kontrollerar urinblåsan eller tarmfunktionen.

Diagnos och utvärdering

Att diagnostisera hundspondylos innebär vanligtvis en grundlig fysisk undersökning av en veterinär, tillsammans med diagnostiska avbildningstekniker. Veterinären kommer att bedöma hundens gång, hållning och rörelseomfång och palpera ryggraden för att identifiera områden med smärta eller stelhet.

Röntgenbilder (röntgen) är det primära diagnostiska verktyget för att visualisera de bensporrar som är karakteristiska för spondylos. Röntgenstrålar kan avslöja platsen och omfattningen av benbroarna, vilket hjälper till att bestämma svårighetsgraden av tillståndet. I vissa fall kan mer avancerad bildbehandling, såsom en datortomografi eller MRI, rekommenderas för att utvärdera ryggmärgen och omgivande vävnader för eventuell nervkompression eller andra avvikelser.

En neurologisk undersökning är också viktig för att bedöma nervfunktionen och utesluta andra potentiella orsaker till ryggsmärtor eller hälta. Denna undersökning kan innebära att testa reflexer, bedöma muskelstyrka och utvärdera hundens förmåga att känna smärta och tryck i armar och ben.

Hanterings- och behandlingsalternativ

Även om det inte finns något botemedel mot spondylos hos hund, kan olika hanteringsstrategier hjälpa till att lindra smärta, förbättra rörligheten och förbättra hundens livskvalitet. Behandlingen är vanligtvis inriktad på att hantera symtomen och förhindra ytterligare progression av tillståndet.

• Smärtbehandling: Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan hjälpa till att minska smärta och inflammation. Andra smärtstillande läkemedel, såsom tramadol eller gabapentin, kan användas tillsammans med NSAID eller som alternativ om NSAID inte tolereras väl.
• Vikthantering: Att bibehålla en hälsosam vikt är avgörande för att minska stressen på ryggraden. Ett viktminskningsprogram, inklusive kostförändringar och ökad motion, kan rekommenderas för överviktiga eller feta hundar.
• Fysioterapi: Sjukgymnastik kan hjälpa till att förbättra muskelstyrka, flexibilitet och rörelseomfång. Terapeutiska övningar, massage och hydroterapi kan vara fördelaktiga.
• Kontrollerad träning: Regelbunden träning med låg effekt, som promenader eller simning, kan hjälpa till att upprätthålla muskelmassa och rörlighet i lederna. Undvik aktiviteter som belastar ryggraden överdrivet, som att hoppa eller springa på hårda ytor.
• Kosttillskott: Ledtillskott som innehåller glukosamin och kondroitinsulfat kan hjälpa till att stödja broskhälsa och minska inflammation. Omega-3-fettsyror kan också ha antiinflammatoriska effekter.
• Akupunktur: Akupunktur kan ge smärtlindring och förbättra muskelavslappning hos vissa hundar med spondylos.
• Kirurgi: I sällsynta fall kan operation övervägas om bensporrarna orsakar allvarlig nervkompression och betydande neurologiska underskott.

Livsstilsjusteringar för hundar med spondylos

Förutom medicinska behandlingar kan flera livsstilsjusteringar bidra till att förbättra komforten och välbefinnandet hos hundar med spondylos:

• Ge en bekväm säng: En stödjande ortopedisk säng kan hjälpa till att dämpa lederna och minska trycket på ryggraden.
• Höj mat- och vattenskålarna: Att höja skålarna kan minska behovet för hunden att böja sig ner, vilket minimerar belastningen på nacke och rygg.
• Använd ramper eller trappsteg: Tillhandahåll ramper eller trappsteg för att hjälpa hunden att komma in och ut ur bilen eller på möbler, vilket minskar risken för skador.
• Undvik hala ytor: Använd mattor eller mattor för att ge grepp på hala golv och förhindra halka och fall.
• Regelbundna veterinärkontroller: Regelbundna kontroller med din veterinär är viktiga för att övervaka tillståndets utveckling och justera behandlingsplanen efter behov.